Alea iacta est...

Det är alldeles för lite latin i hundträningen, tycker jag! Skämt åsido... Tärningen är kastad, sa kejsar Julius Caesar när han gick över floden Rubicon 49 f.v.t. 
Det jag ska skriva om är långt ifrån lika drastiskt som inbördeskriget som Caesar startade i och med övergången. 

Jag har funderat mycket på det här ända sedan nose work-utbildningen, men ibland behöver tankar koka runt lite innan de hamnar i skrift. 
I alla fall, man har ju vanligtvis sex burkar i en urvalsbana just för att låta tärningen avgöra var doften ska hamna, eftersom vi människor tenderar att fastna i mönster och bli förutsägbara. 

Det här tänker jag nu att man kan applicera på nästan allt inom hundträningen och att man kan använda så många tärningar man behöver för att det ska fungera.

• lydnad: numrera de moment du vill träna och slå sedan tärningar för att avgöra vilka övningar och i vilken ordning de ska tränas. Jag har nämligen OERHÖRT lätt att fastna i att köra momenten som de ligger i programmen, vilket gör att mina hundar vet vilket moment de ska förvänta sig, vilket har lett till problem tidigare (men det är en helt annan historia...). Därför är detta min nya metod!
• viltspår: man kan ha en tärning för att avgöra antal meter (100-600) som man ska lägga och en tärning för antal vinklar och en för antal bloduppehåll. Eller något. Jag har en förkärlek för att lägga fullständiga spår, vilket är puckat och ineffektivt. Det är lättare att bryta ned spåret i mindre delar och träna dem för sig, för att sedan sätta ihop till ett helt spår någon gång ibland. 
• nose work: antal gömmor, eller svårigheter (höjder, djup, liggtid)
• agility: antal hinder?
• belöningar:
  • leksaker: numrera hundens sex bästa leksaker, de som hunden tycker allra mest om, och använd dem bara vid träning och låt tärningen bestämma vilka två som får följa med på dagens träning.
  • godis: numrera hundens olika favoritgodis och blanda dem till träningspasset.